Nästan varje morgon sätter sig Måns i min famn. Det är när han har ätit färdigt sin frukost som han kryper upp antingen hos Niklas eller mig. Vissa dagar får vi båda detta underbara besök.
I morse var det min tur.
Supermys
Han sitter där, i sina stadiga 150 cm, dubbelvikta ben, i famnen på mig.
Armen runt min nacke
och pratar månsiska
Det är få föräldrar till 12-åringar som får detta tror jag
och jag njuter
varje gång
lite extra
får en puss
ger en puss
och snusar in hans doft
Myspys
Jag skriver om att leva i 2000-talets Sverige, som förälder till en son med autism och en son med humör, samt om en familj med värme.
24 september 2012
Bilder
Vad gör man inte för att kunna se bilder
Han står på tå för att nå
9 september 2012
1 september 2012
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)